.

Vi har återigen varit till doktorn med Filip, men idag var vi till en vårdcentral i stan. Tyvärr så kunde inte doktorn engelska men av det lilla vi förstod så har han ett virus i halsen och vi ska inte gå ut med honom på kvällarna?? Vi fick också recept på hostmedicin och en kräm till alla hans utslag. Till helgen så skulle det visst vara en specialist där så vi skulle återkomma om det inte blir bättre. kan man ge hostmedicin till så små barn? Måste checka det.
Vi var också en sväng till posten och hämtade upp en bok som Björn väntat på och besökte svenska föreningen mas Amigos. där träffade vi en trevlig man, som jobbat som radiopratare, han var väldigt intressant och kunde verkligen prata. Dock berättade han att det nu i veckan skett två kidnappningar på barn här i krokarna, han sa att vi ska vara väldigt försiktiga för vår lilla knodd är värd miljoner...FY...hemska tanke. vem FAN har samvete att ta ett barn? Vad är det för människor? finns dem? Vi har ju blivit varnade tidigare också men nu blev det så himla påtagligt. Jag har ju knappt vågat lämna Filip på övervåningen här hemma fast vi är på undervåningen..usch.

Filip har inte varit sig själv de sista dagarna (såklart när han är sjuk) men han vill inte sitta själv så vi bär runt på honom överallt, och tungt blir det, han vill inte ens åka vagnen så vi får bära honom även när vi är ute och vagnen får gå tom, så våra biceps är inte att leka med nu :)

Igår handlade vi solbrillor till Filip, de åker tyvärr av fortare än jag hinner blinka

TACK för alla trevliga inlägg ni gör...Vi blir så glada.

Idag myser vi bara på hemmaplan, jag och Filip är vid poolen och leker och B är hemma på altanen och pluggar.

Så duktig sitter han still i 15 minuter och är alldeles lugn, men jag undrar vad det var i denna för på kvällen var han sjövild :)

Härlig lördagkväll

Det finns marknader varje dag på olika ställen i denna stad. Vi var en sväng på fredagsmarknaden i stan för att shoppa allt nödvändigt som man kan behöva...bara en massa frukt och grönsaker blev det och ett par skor till Filip. Nu kan vi äntligen låta honom stå och gå överallt utan att smutsa ner sockarna. Vi promenerar som oftast in till stan och tar med oss fika/lunch och så blir vi borta hela dagen för att sedan traska hem igen vid sex tiden när det blir lite kyligare. Oftast hamnar vi ii någon lekpark eller nån park, eller på ett cafe vilket oftast är rätt skoj då man träffar en massa folk. de har ju siesta här mellan två och fem, då är alltt stängt tyvär förutom resturanger och cafeer. vet inte om jag gillar detta med siesta faktiskt. Hur löser barnfamiljer det när barnen går i skolan och föräldrarna jobbar till åtta på kvällen för att de har ledigt några timmar mitt på dagen? :)

Vi har tagit det lugnt några dagar, bland annat så har vi fixat ett bankkonto som man måste ha för att kunna ha Vodafones mobila internet, som vi nu också har fixat så nu kan vi surfa hur mycket vi vill. Det är ju bra, eftersom vi då kan titta på svensk tv på internet, nu har vi  bara tyska kanaler där vi bor.

Vi har hängt på ett cafe, druckit kaffe och läst bok. Björn pluggar såklart och jag och Filip har lekt i en lekpark, han har åkt rutschkana och gungat på en gunghäst :) och TVÅ tänder har nu börjat titta fram :)

I hela två nätter nu så har Filip inte ätit, eller vi har rättare sagt inte gett honom möjligheten till det, han har vaknat som vanligt ca 10 gånger och skrikit men vi har burit runt på honom tills han somnat om...och det har faktiskt gått bra. Vi hoppas att det kan vara slutet på hans nattliga matintag nu :)

Nu har vi varit här i torrevieja i två veckor. Det är varmt och solen skiner varje dag, precis så som vi vill ha det :) Flyget ner gick över förväntan, vi checkade in vid halv fyra på natten och Filip var med hela tiden, nyfikna små pigga ögon undrade vad vi skulle göra. 105 kilo hade vi med oss + en barnvagn som vi hade packat i vår nya prampack som vi också fyllt med andra saker:) så säkert 120 kilo kom vi konkandes på + Filip som säkert väger minst 11 kilo nu.
Vi klarade oss denna gång..inte ett enda kilos övervikt...jippii, första gången det sker tror jag. Norweigan är verkligen jättebra som låter oss ta med så mycket packning för bara 180 kr per väska.

Filip åt när vi startade och sov när vi landade :) Hur smidigt som helst, men däremellan var han i sitt esse, skulle stå och hoppa hela tiden som han älskar att göra och blir det inte så så får ALLA höra att han är missnöjd.

När vi kom fram så väntade en svensk man på oss och för 40 euro så fick vi skjuts till stället vi bor på nu första månaden. Ett radhus utanför stan, två våningar och tre sovrum, stort för oss tre. En mysig stor inglasad veranda har vi, men det är kanske också det enda som är bra med detta ställe..

Det är rätt mycket kriminalitet i denna stad så området vi bor i består av kanske 100 radhus som är inhängnade med en stor mur runt om. man använder en dosa med en speciell nyckel för att komma in, väl inne så är det först en grind in till vår lilla gård och sedan två dörrar till att låsa upp. On top of that så har alla fönster galler, och så har vi en två meter lång ryss som vaktar området varje natt...hehe vem törs bo här egentligen. Jag törs knappt gå ner och hämta välling på nedervåningen på natten :)

Staden är väldigt skitig...första dagarna märker man av det mest men sen vänjer man sig även vid det.
vattnet kan vi inte dricka så vi konkar med oss det hem från affären. Det är dåligt utbud av barnmat, det finns kanske tre sorter att välja mellan och dessa smakar inte gott och har en konstig färg, inte som hemma :) Gröt och välling smakar vanilj och jag skulle tro att det är mycket annat (skit) i det också. En dag fick Filip dessert till lunch, vaniljpannacotta, jag trode det var gröt på burk men jag tyckte att det smakade väldans gott, och det tyckte Filip också så jag var tvugnen att kolla upp det...ops..


Vi har gått väldigt mycket, för att se och upptäcka denna stad som har ca 100 000 invånare, just nu är det betydligt fler då det fortfarande är väldigt mycket turister. Stan är större än vi trott och det är väkdigt mysigt nere vid strandpromenaden med alla resturanger och glassbarer, resten av stan är väldigt stor det är svårt att veta vart den börjar och slutar.

Det tog tre dagar att bara hitta ett ställe att köpa ett telefonkort som vi fick tips om var det billigaste, så nu har vi telefonnummer och även internet, tyvärr så är det väldigt dyrt då man betalar för hur mycket man använder så trots att vi redan köpt ett mobilt bredband så blir vi tvugna att ändra det genom att öppna ett bankkonto här nere så vi kan få en fast kostand på "bara" 500 kr i månaden.

Det finns två saltsjöar i denna stad, vi bor vid en av dem och det är superhäftigt, saltet ligger vid strande som snö och vattnet är rosa, och man flyter. Det bästa är ju att det inte finns någon levande i dessa sjöar. Vi spenderade lördagen med att vara nere vid sjön hela dagen och ligga och flyta i vattnet, man kan också smeta in sig leran som finns där som också tydligen ska vara bra. Vi låg och flöt med en massa andra spanjorer medans Filip sov i vagnen.

Varje fredag är det fredagsmarknad inne i Torrevieja, det är en otroligt stpr marknad som har ALLT skräp man kan tänka sig, men mycket bra också, det är här vi köper all frukt och alla grönsaker till väldigt bra pris. 


Vi har badat i havet, det är varmt men lite bökigt att vara på en sandstrand med en liten knodd så vi försöker hitta mysiga parker istället, men det är inte alltför många.


Besökt kyrkan här i stan har vi gjort, och varit på konsulatet och fixat med Björns eventuella kommande tentor som han kommer göra där. Vi har även blivit medlemmar i en svensk förening somheter Mas amigos, där brukar vi dricka kaffe och äta bullar, se svensk tv (svt world) och prata med lite svenskar.


Alla spanjorer älskar Filip och vill gärna klämma på kinderna och nypa i hans små söta fläskiga ben, Grande (stor) säger dem när vi säger att han bara är sex månader. Filip kan nu sitta själv och rulla runt på rygg. han har även fått en badbåt som han får sitta i och plaska varje dag och han älskar verkligen det. Det är så roligt att se hur han utvecklas, och fort går det.

Tyvär kan inte många spanjorer engelska, så det är svårt att kommunicera om man inte själv kan spanska vill säga. Ibland blir det problem, som när man behöver fråga något men man kan inte få något svar, som man förstår iallafall för de svarar gärna och pratar snabbt och mycket på spanska, trots att man säger att man inte förstår. Bussarna är ett exempel, man vet aldrig när de går eller om de går för det finns inga tider och de gör lite som de vill. En kväll när vi skulle åka hem efter en lång dag inne i stan så tog vi fel buss och satt en timme och åkte runt med den innan vi var tillbaka på samma ställe, sedan gick det tydligen ingen fler buss så vi fick ta taxi.

Björn pluggar såklart på dagarna så fort han får tillfälle, och jag sköter markservicen.

Vi har det gött här och tar dagen som den kommer, det är ju ett helt annat tempo här nere. Om man inte växlar ner tempot själv så skulle man bli galen på alla sega spanjorer.

Vi har tittat på lite olika radhus/lägenheter och bestämt oss för ett litet mysigt radhus ca 50 kvadratmeter på ett ställe som heter Rosaleda, det är ett väldigt mysigt område och rätt nära cetrum och stranden. Standarden här nere är som sagt helt annan än i Sverige och är man inställd på det så duger det mesta, är så glad att vi inte har sett en enda kackerlacka hitills, bara en sån sak!!

Vi flyttar om två veckor och gud vad vi längtar. Där kommer vi få matstol till Filip också för nu sitter han i Björns knä varje gång jag matar honom. Ett skötbord måste också inhandlas på Ikea nån dag, lixom en massa andra små saker.
nu: glass på altanen.

Den som har orkat läsa hela detta inlägg beundrar jag :)

Ciao